Det händer säkert er också. När man är ute och åker på Öland kan man inte låta bli att fantisera om vad alla ortsnamnen betyder och hur de har kommit till. Har ”Kastlösa” något med Indien att göra? Eller dras man med extra dåligt minne i ”Glömminge” och vet bättre än andra hur man får till en trevlig fredagskväll i ”Mysinge”? Det är väl ändå inte troligt att man var högljudd i ”Skriketorp” eller gillade underkläder i ”Trosnäs”. Det är dags att djupdyka i historieböckerna om öländska ortsnamn.

Landskapsnamnet och önamnet Öland finns beskriven i en latinsk text 1178 som Ölandia, ett eget lagmansdöme. Ett eget land helt enkelt. Under 1300-talet indelades Öland rent kyrkligt i två Mot (mötesplats, samlingsplats), det Norra och det Södra. Vardera omfattande 17 socknar. Det är med början från denna tid man börjar kunna spåra och förklara ortsnamnen.

I den utmärkta boken ”Ortsnamn på Öland”, beskriver Göran Hallberg många öländska platser. Här är några av de mest utmärkande namnen i urval. Från A till Ä. Det kan vara bra att veta att begreppet ”förleden” som ofta nämns i texten avser platsens första namndel, och ”efterleden” dess sista del.

Nu åker vi till orten.

ALBÖKE

Alboeke, 1283, verkar ha två tolkningar; antingen definierade det boende på platsen (alboar) och trädet ek (eke). Eller så har det med albo (al som i tempel/helgedom) och eke (det som varit tempelbornas). Alltså, ”deras eke som bor vid helgedomen”.

ARONTORP OCH ANDRA -TORP

Efterleden -torp har innebörden ”nybygge” och ska inte tolkas i den mer ”moderna” betydelsen soldattorp/sommartorp. Förleden är ofta ett namn. Till exempel Arni-Arne-Arontorp och Broddi- Brodda-Bröttorp. Halltorp kan dock ledas tillbaka antingen till Hale (terrängen liknar en svans, ett smalt långsträckt parti). Eller Hall, som kan betyda flat sten eller klipphäll. Ett annat äldre ord för svans/smala krökta ägor är Rumpa. Så Rumpetorp i Sandby avser troligen ett nybygge på en smal jordplätt.

BLÄSINGE, MYSINGE, GLÖMMINGE OCH ANDRA -INGE NAMN

Troligen avser efterleden -inge ett område som var stenigt. Och de som bodde där kallades steningar varpå platsen kom att kallas Steninge. Förleden kom ofta som benämning för något som uttryckte platsens beskaffenhet. Bläsinge, Blaesinghe (blåst). Glömminge, troligtvis av glom (liten bukt). Således Glömmingar, de som bor vid bukten. Räpplinge, av mansnamnet Rapp och de som bodde där; räpplingar. Kläppinge, troligen av det höjdbetecknande ordet klapp/kläpp. Störlinge, av stodh (inhägnad för hästar eller hästflock). Mysinge, av musi (mosse).

BYXELKROK

Tyvärr, det finns ingen rolig sägen om varken byxor eller krokar utan namnet är kommer troligen från Byskogs (ett område vid bukten) som uttalat blev Byskogen.

BÄGBY

Förleden kopplar till bäck.

DEGERHAMN

Har inte alls med bakning att göra utan med ordet diger. Alltså stor.

DJURSTAD OCH ANDRA -STAD

Antagligen precis det man anar att det betyder; plats där det finns djur, troligen rådjur. Stad på denna tid var något betydligt mindre än vad vi idag lägger som betydelse i ordet och hade ofta personnamn som förleden. Hulterstad (mansnamnet Hultger), Ranstad (möjligen mansnamnet Randi), Segerstad (mansnamnet Sighger), Unnestad (genitivform av mansnamnet Unni), Ingelstad (av mansnamnet Ingiald). Ibland är man dock inte helt säker. Hagelstad (antingen ett namn eller Hagel som väderfenomen) och Hjälmstad (namn eller något som täcker/skyddar).

DUNDERFLISAN OCH ANDRA -FLISOR

Flisa är det öländska namnet på en flat stenhäll. Därav Dunderflisan i Sandby (som dundrade när man åkte över), Jätteflisan i Glömminge, Tingstads flisor i Kastlösa, Digerflisan i Persnäs. I vissa ortsnamn på Öland förekommer också ordet kart. Kartarna kunde vara stenmurar eller staplade stenhögar som markerade olika avgränsningar, råmärken. (se även nedan om rör)

DÖDEVI OCH ANDRA -VI NAMN.

I namn med -vi som efterleden avses ofta en helig plats/offereller kultplats. Därav kan man tänka att Dödevi (av Dödhavi) till exempel avser en begravningsplats.

EKERUM OCH ANDRA -RUM

Ekerum tillhör en familj av ortsnamn som alla använder-rum i efterleden. -Rum blev etablerat under vikingatiden och betydde, i motsats till dagens rum, ”öppen plats”. Förekom oftast i de nordligaste socknarna och mellersta delarna av Öland. Sålunda har orter fått namn av äpplen (Äpplerum), ekar (Ekerum), byar (Byrum). Algutsrum är genitivform av mansnamnet Asgut/Algut (Algot) på samma sätt som Hunderum kommer av Hamund. Ingen koppling alls alltså till människans bäste vän. Förleden Fager- i Fagerum ska tolkas som ”tjänlig, god” snarare än vacker. Fast det faktiskt är väldigt vackert där utmed kusten. Man var väl kanske mer pragmatisk förr?

Lökerum, av den vilda backlöken, även kallad Hundlök. Inte så omtyckt på betesmarker för den sas ge mjölken en bismak som ”meddelade sig åt smöret” (CF Nyman 1868). Hundlöken menar dock många är väldigt god att krydda sin sallad med.

FLAKEBÖLE

Efterleden -böle och besläktade -bol, betyder boplats/gård eller nybygge och härstammar från medeltiden. Förleden har sannolikt med att något är flackt, en flat yta helt enkelt.

FÖRA

Namnet är en böjningsform av ordet Fyre (furuskog) och platsen hette under slutet av 1200-talet Fyrum. Sedermera under slutet av 1700-talet för Föra tallar.

GILLBERGA

Av gil som betyder klyfta.

GÄRDSLÖSA OCH ANDRA -LÖSA ORTER

Förleden har antagits vara genitiv av ordet gäre som betyder en springa/strimma och efterleden lösa som troligen avser ett slags ängsmark. Förleden Hör- i Hörlösa kommer av hör som i lin. Kastlösa; kast är något som kastats ihop till en hög. Jord, grenar, sten, ved. Inget med Indien att göra alltså. Mellösa; av fornspråkiga medhal som betyder mellan. Alltså ungefär ”mellanängen”.

KALLEGUTA

Från Kaldaguta, ”det kalla utloppet”, syftar på det vattendrag som rinner ut från mossmarken vid platsen.

KÄLLA

Vid Källas nuvarande ödekyrka fanns tidigare två källor varav den ena omnämnts som helig.

LERKAKA

Jo, det verkar ha med lera att göra för på platsen fanns förr en större lertäkt men frågan är hur man ska tolka efterledens syftning. Det ligger ju en populär badstrand i närheten om ni förstår vad jag menar.

LEGENÄS OCH ANDRA -NÄS

Näs är förstås en beskrivning av naturen, ett utskjutande parti. Men förleden varierar. Legenäs; av Liug som betyder fuktighet. Frönäs, av frö som betyder groda. Hallnäs; Hall som flat sten. Tokenäs; av växten Ölandstok. Trosnäs kan man tyvärr inte belägga ursprunget för. Se även Persnäs.

LORTHAMN

I Alböke finns både Gullehamn och Lorthamn. Troligen har man på platsen värderat de olika hamnarna och då tyckt att Lorthamn var en bra beskrivning av platsen med sin rikliga förekomst av sjögräs och alger.

MARSJÖ

Av ordet mar som betyder grund, gyttjig vik.

MÖRBYLÅNGA

Det fanns även ett Mörbylilla varför tillägget -långa var viktigt för att skilja dessa åt. Förleden Mörby- kommer av substantivet myri som betyder myr.

NABBELUND OCH ANDRA -NABBAR

En nabbe är helt enkelt ett i havet utskjutande terrängparti. Lillnabben, Björnnabben, Grisnabben etc

NEPTUNI ÅKRAR

Carl von Linné namngav denna vackra plats efter havsguden Neptunus.

NÄSHORVAN OCH ANDRA -HORVOR

En horva är en liten inhängnad åker. Och Näs- i det här fallet har med udde att göra och inte alls med andning att göra. Det finns en rad olika horvor; Kullhorvan, Ärthorvan, Marstrandshorvan (av Mar som i gyttjig vik), Galghorvan (vid galgbacken i Rösslösa), Skräddarehorvan, Trollhorvan, för att bara nämna några. Och lite hemskare; Mölinghorva. Av myling som enligt folktron var en gengångare. Ett barn som nyfött och odöpt hade mördats av sin mor.

OTTENBY

Härleder till genetivformen av mansnamnet Otama. Byn blev under 1500-talet en så kallad kungsladugård, en sammanslagning av 19 kronogårdar.

PERSNÄS OCH PETGÄRDE

Pescnäs/Pedznes/Petznes. Efterleden relaterar till östkustens utskjutande näs. Förleden är dock inte helt säker. Det kan komma av Pet, genetiv Petes, (Peter). En teori är att Petsnäs har en koppling till det mitt emot belägna Petesviken på Gotland (Petesgården). Ibland hör man också skrönan att Persnäs tidigare, under digerdöden, hette Pestnäs men att man skrev om namnet lite för trivselns skull. Men detta verkar som sagt vara en skröna. Petgärde har också sitt ursprung i personnamnet Peter (Pettegerde från 1539 och Petegale från 1634).

RÄLLA

Liknar dialektordet rälla som skulle betyda ”ränna” men mer troligt har det kopplingar till ett höjdbetecknade ord som även återfinns på fastlandet. Höjder är som bekant svårt att ibland se med blotta ögat på Öland. I Persnäs/Stenninge benämns lokalt bebyggelsen på östra sidan om 136:an som ”Höjden” varför bebyggelse på västra sidan om 136:an följaktligen måste ligga i ”Dalen”. Kommer troligen av att hela Öland liksom lutar lite åt fastlandet.

SJÖHAGET OCH ANDRA -HAGET

Ett hag betyder bete och kan därmed öppna upp en ”flora” av olika namnvarianter. Dammhaget, Kalvhaget, Ekhaget, Korrhaget (av korra som betyder mindre vattensamling), Pepparhagen, Prästhag etc.

SKEDEMOSSE

Troligen är det gamla begreppet Skede, som åsyftas. Alltså de landremsor som slingrade sig mellan vattendrag och i våtsjuka marker. Det var på dessa människorna vandrade och förflyttade sig.

SKRIKETORP

Fåglar har ofta fått inleda ortsnamn så tyvärr är inte Skriketorp en plats för högröstade utan avser en Skrika i kråkfamiljen. Uggletorp, Staretorp och Vipetorp fortsätter fågeltraditionen. Men Hönstorp har dock inget med fjäderfän att göra utan med mansnamnet Honir (Hönir).

SKÄFTEKÄRR

Av kärr, alltså dy/gyttja och Skäfte som syftar på växten dyfräken, även kallad sjöfräken.

SPJUTTERUM

Osäkra tolkningar. Kan möjligen härledas till det fornsvenska ordet runne som betyder buske och ordet speta (spita, trästicka, stör). Men hur får vi ihop det till något vettigt? Roligt namn är det i alla fall och för egen del vill jag gärna tro att det har med hastighet att göra. Ni vet, en omskrivning av ”full sprutt”.

STORA RÖR OCH ANDRA -RÖR

Innan Ölandsbrons tillkomst var Stora Rör ett mycket viktigt färjeläge och under medeltiden den gräns som avdelade de två öländska moten. Rör har innebörden ”stenröse” och inte som man kanske hoppats med massiva VVS-installationer.

När – Rör förekommer i ortsnamn avses ofta just olika stenmurar, formationer eller stenhögar. Många gånger verk av människan som haft olika historiska betydelser eller blivit utgångspunkt för sägner. Fagerrör (Fager som i ”tjänlig”), Ytterrör, Apelrör etc. Det berättas att vid Mamsellröret i Algutsrum bodde två fröknar i en upp och nervänd vagnshäck. Sant eller inte men faktum är att det förekom att ölänningar tillfälligt övernattade på fälten. Ibland för att vakta potatislanden mot tjuvar.

Det berättas att vid Dragonrör i Vickleby har en spökryttare i full medeltida rustning setts. Pukrör i samma socken har med puken att skaffa. Alltså djävulen. I Dunderrör har visst spöken mullrat.

Stenar och stenformationer har på Öland många gånger blivit utgångspunkt för historier eller namn; Äggstenen i Torslunda, Kroppsten, Tjocksten, Pannkaksstenen och Fläskstenen i Gårdby där visst det visst osade titt som tätt när Trollen stekte fläsk. Pelle Måns flisa i Torslunda, bautastenen Långa Maja i Ventlinge. Det finns som sagt mycket sten på Öland …

TJUSBY

Här kan man ha två teorier; antingen är det en genetivform av mansnamnet Tjuv. Inte så vanligt namn idag av förklarliga skäl. Eller så kommer det av Tjust och avser då en eller flera personer som härstammar från Tjustbygden i Småland.

VANNBORGA

Det kan vara så att Vann avser olika skrivelser av substantivet vagn (Wan-Van-Vatn). Men just ordet vatn/vann kan ju också i vissa geografiska områden, andra än Öland, avse vatten. Så frågan är om Ölandsmålet rent dialektalt under 1300-talet tog sig an begreppet vann och lät det betyda vatten?

VEDBORM

Tyder på att det tillhör gruppen så kallade -rum-namn (se Ekerum). Men efterlederna -borg och -rum förekom omväxlande som benämningar på orten. Troligen kopplar namnet till inbyggar-beteckningen (vidhboainnevånare), alltså inflyttade personer från Vedby som ligger i samma socken.

VÄSSBY

Vässby i Föra är en så kallad ”nedslipad” benämning av Västerby. Precis som Sörby (Söderby), som finns både i Högsrum och Gärdslösa.

ÄLEKLINTA

En snabböversättning skulle ge ”aldungen på klinten” (av Älle-Elle- Ale). Men med tanke på platsens brist på Al och äldre vittnesmål om den omfattande täkt av skiffer och brynstenar som fanns där, är det snarare troligt att förleden snarare ska koppla mot alfi eller alfr som är en benämning på jordlagret alv (ett lagerunder matjorden).